Det är smällar man få ta

TACK!
Vilken fantastisk support och kärlek jag känt senaste dagarna. Från familj, vänner och triathlon-kollegor. Men även från främmande människor ute i vårt avlånga land som tagit sig tid att skriva ett meddelande till mig. Något som betyder hur mycket som helst!
Många av er peppar och är lika glada som jag över att jag kom så pass lindrigt undan i kraschen. Att smällar från man ju ta ibland, tur var ju att det gick så pass bra. Och jag håller med!
Något som fick mig väldigt rörd var när en man/karl kom fram till mig utanför mataffären och frågade hur jag mådde efter kraschen, en så fin och nästan ovärderlig gest!
Han avslutade även vårt samtal med just ‘det är konstigt nog smällar man får ta!’


Och för att svara på den frågan så mår jag bra.
Jag har haft turen och ärvt min pappas läkkött samt smärttröskel. Just att läka är ju en ren lyx och väldigt skönt under dessa perioder när man inte vill annat än vara hel.
Jag har haft en ganska lugn träningsvecka men har i alla fall rört på mig litegrann varje dag och man får väl ändå säga att det funkar fint! Jag har, av obviuos reasons, inte legat i tempostyret ännu. Men jag måste upp på tempocykeln igen, om inte annat bara för de mentala.


Det kommer dock bli lite förändringar på träningspassen snart.
Det mest är klart, men inte 100% officellt ännu. Det är dock väldigt spännande, väldigt roligt och jag känner att det är helt rätt steg att ta! Trots att det innebär att jag får lämna något som jag trivts med väldigt länge. Men ibland måste man testa nytt, framför allt om det känns redan innan som om det kommer att bidra till bättre resultat etc!
Jag försöker tänka som Barney i How I Met Your Mother: New is allways better!
Kommer att uppdatera er mer om detta så fort allting är 100% klart, stay tuned!

Bilderna är från i lördags och är tagna utav Örjan Karlsson!

One Response so far.

  1. Anders Lindhe skriver:

    Hej Annie.
    Såg dig (och kraschen) på SM:et – såg otäckt ut! Skönt att det inte blev värre trots allt… Sedan är det ju faktiskt så att det som inte dödar det härdar. En gammal klyscha som faktiskt stämmer (så länge man är ung i alla fall).

    Krya på dig och rehabba utav helsike! Sedan är det ”bara” att kliva upp på tempocykeln igen. Om det känns läskigt så är det bara att bli lite arg på sig själv, det brukar funka för mig.

    Avde vince (den som vågar vinner)

    Mvh Anders (Kina/Nordkorea) Lindhe

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>