Blåmärken klär mig

Jag är så jäkla ostabil. Det är facinerande fakstikt! 
Ännu lite knepigare är att det är på endast måndagar det spökar.
Med ostabil menar jag att jag ramlar helt otroligt ofta. Jag använder ordet ostabil för att jag vill inte säga varken klumpig eller klantig. För.. Ja, jag tänker helt enkelt inte säga det:P
Men som sagt, måndagar:
För två veckor sedan vaknade jag upp med molusker i hela högra armveck- bara sådär, fick inte ens en förvarning! Menmen, klarar dagisbarn av det borde det inte vara något problem, tänkte jag då. Men nu två veckor efter börjar jag bli ganska less. 
Förra veckan då. Då hamnade jag knappt vakna innan jag låg utslagen i våran stentrappa. Tummen upp!
Och i går tog nästan priset. Det började med att jag ramlade på cykeln, inte för att det gjorde ont- men det är ju inte skönt heller. Och sen på löpningen, världens fjolltabbe. Jag kollade på klockan och föll som en fura. Det måste sett riktigt roligt ut. Och så snabbt som jag var på benen, imponerande. HAHA :)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.