Som ni förhoppningsvis märkt har jag tagit lite leidgt från bloggen. Kände att jag kunde lägga energin på bättre ställen än framför datorn. Det har jag väl knappast lyckats med, men bloggen blev upphåll på. Well,well. Jag är här nu ialla fall:)
Jag och de flesta runt omkring mig har levt i en enda stor berg-och-dalbana de senaste dygnen. Och den har fortfarande inte stannat, inte på långa vägar. Men nu har man börjat kunna titta i nerförsbackarna istället för att blunda och hålla sig i krampaktigt.
Känns som man har så himla mycket att säga, så mycket känslor men orden liksom sviker. Kan inte säga så mycket mer än att jag tycker allt är så orättvist.
Och jag vill säga till de som inte känner sig berörda av just detta(och alla andra som gör det också) att ta vara på livet, skjut inte upp saker. Skratta högre, hälsa oftare, älska mer och njut av livet!
