Vara sig själv och samtidigt vara till lags

Man ska vara ärlig, men aldrig säga saker som sårar.
Man ska vara stolt över sig själv, men aldrig skryta.
Man ska sätta sig själv i första hand, men aldrig vara ego.
Man kan inte vara öppet nöjd utan att få en kyss av jante.
Man kan inte öppet må dåligt utan att få höra att ’det finns så många fler som har det värre än dig’
Och för guds skull. Skriv aldrig något på facebook som får dig att verka sämre än grannen. Hur skulle det se ut?..

En bekant till mig skickade ett meddelande på facebook häromdagen där hen började med att be om ursäkt för att hen i kommande meddelande skulle ’skryta lite’, hen hade gjort något riktigt bra men ville inte verka stöddig- så hen bad om ursäkt.
Alltså va? Har du gjort något bra- var stolt och säg det! Se till att de i din närhet får reda på det så du kan få de klapparna på axeln som du förtjänar. Är det något jag värna om så är det att människor i min omgivning ska få veta när de gjort något bra(och när det gjort något mindre bra).
Utan att få feedback lär man ju sig inte? Alla måste få känna att de lyckats någon gång i livet och alla måste även ha stunder av misslyckanden. Det är vad som formar oss.
Samma dag berättade en annan kompis att en bekantsbekant försökt ta livet av sig. Personen hade mått dåligt i flera år och hade tillslut bestämt sig att det räckte nu. Familj och personer i dennes närhet hade ingen aning.
Återigen: alltså va?
Är vi så besatta av att ha de perfekta livet? Att vi glömmer att visa de känslorna som kanske allra mest måste ut? Är det något jag önskar jag kunde hantera bättre är det när folk inte säger: ’det är bra’ när man frågar ’hur läget är’. Men vi är inlärda på rutin slänga ut oss: ’det är bra..’
Vi är dessutom uppfostrade att inte säga emot, så vi svarar monotoniskt: ’vad bra’ och går vidare.

Vi lever i en värld där småbarnsföräldrar lägger mycket mer tid framöver en skärm än med sina barn. Är det inte komiskt att man känner större behov att berätta för sina ca 400facebook vänner hur fantastiska ens barn är än att faktiskt umgås med dom?

Jag fick höra innan jag åkte hit en mening som gjorde mig stum. Men som jag förstår till 110%. ’Du är så aktiv på internet att man aldrig behöver ringa dig längre’
Vem som sa det behövs inte sägas. Men det är en person som jag hoppas fortsätter ringa mig.

En annan sak jag hoppas att alla ska bli bättre på är att vara ärliga mot sig själva. Skriv inte att livet är tiptop om det är skit. Sätt inte dig själv i sitsen där du undrar varför ingen undrar hur du mår. Alla tror ju att det är superbra om du skriver på facebook, instagram eller twitter att det är det. Och om du mår dåligt. Våga säg det till folk runt omkring dig, och våga ta emot tips/hjälp om hur du ska komma ur det.

be_yourself.-19020

One Response so far.

  1. Stefan Manning skriver:

    Klockrent, Annie! Klockrent!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.