I’ll never let you sweep me off my feet

Jag tycker det här med mål är en ganska bra grej. Jag tycker dessutom att man borde ha mål i andra saker än i idrott(vilket folk förhoppningsvis har- jag menar, alla är ju inte elitidrottare..)
Men just för oss som ’bara’ satsar på idrott. Vi borde ha fler, mer personliga mål. Typ som att vara mer öppna, våga testa nya saker.. Ja, ni fattar.
Jag har funderat lite på det där, med tanke på att man ändå har ganska tydliga mål inom idrotten, och jag kom fram till ett ganska enkelt mål.
Jag måste lära mig att vara nöjd. Jag hade en punkt i somras där jag borde varit sjukt nöjd. Jag hade fått en riktigt bra start på sommaren efter Junior EC i Wien och en riktigt fin andra plats på JSM. Och inte minst hade jag hade världens bästa sällskap.
Men. MEN. Jag säger inte att jag borde varit nöjd efter två tävlingar, det är inte det jag menar. Men jag borde tillåtit mig själv att vara nöjd. Och på det sociala planet- tillåtit mig själv att bli omtyckt påriktigt.

 

I won’t let you turn around,
and tell me now I’m much too proud,
to walk away from something when it’s dead
there’s certain things that should be left unsaid

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.